Attans vilken hård dag det har varit. Det var en speciell känsla under hela den 42 km långa tävlingen. Konstig. Jag har aldrig kännt så förr. Jag var inte trött i benen men jag hade konstiga magproblem.
Frukosten smältes aldrig- jag kan inte tala om var det var för jag skäms. Jag gick bärsärkargång i köket. Anna Frost (min vän och lagkamrat) höll på att spy när hon hörde vad jag ätit.
Nåväl. Jag vet inte vad som for i mig. Knasigt.
Men men. Jag startade, spydde. Spydde och spydde. Och stannade några gånger till under vägen till målet.
Ingen energi gick in i kroppen, och jag tänkte bara att jag kan inte vara med och fightas om en förstaplats. Så jag försökte göra det bästa av det. Tävlingen går ju ändå på en sådan vacker plats. Jag kan ju inte springa och må dåligt i den vackra omgivningen tänkte jag.
Så jag gjorde allt lite långsammare.. Jag sprang i en takt där jag inte fick ont i magen och jag stannad ei bäckar och tvättade av kräket.. och jag njöt av bergen.
Det var mycket märkligt att jag ändå slutade på en andra plats.
Nu har jag nya mål och mer motivation!
Må så gott!!
Emelie
