Jag är åter i kära Umeå och staden välkomnade mig med skinande sol och frost. En strålande morgon och jag fick sådan lust att ta en springtur före frukost. En sådan blev det och efter en morgonjogg är det lyx att grötfrukosten är färdig när man klivit in innanför dörren!
Det som möter en om man ska hälsa på där jag och 3 goda kamrater bor är denna syn:
Blir man inte glad så säg! (om man tänker bort den dåliga bildkvalitén det vill säga)
Som sagt strålade solen, så efter en effektiv förmiddag från åtta till fjorton flexade jag ännu en gång ut från levnadskallet. Kosan styrdes mot Gammlia och tanken vara att springa några varv på SM-spåret.
Det är en mil och väldigt småkuperat. Det är så härligt när det kommer små backar titt som tätt som löser av varandra. Variation!
Första varvet hade jag sällskap av Linda. En av mina sambos, tillika min tränings, tävlings och goda kamrat! Det betade vi av på 50 minuter och efter det skulle Linda iväg.
Jag tuggade i mig lite surdegsbröd med plommonmarmelad, drack lite vatten och stack iväg på nästa. Jag var lite sugen att ta det på 45 minuter så det gjorde jag!
Ännu en varvning, surdegsbröd, vatten och iväg! Efter 5 kilometer började jag känna mig lite tom på energi, och ångrade att jag inte tog med mig de sista tuggorna, men man lär så länge man lever..Det är en ganska härlig känsla att inte ha så mycket med sig heller. Man klarar sig alltid även om man kanske inte kan ge lika mycket i alla backar. Mot slutet fick jag ny energi och drog på lite, det blev 46 minuter på det varvet.
Det var ett fint pass!
Nu är det dags att ta igen komptiden.
Ciao!
