Björkliden Arctic Mountain Maraton.
Det är en 2-dagars tävling där man bär med sig allt man kan tänkas behöva för en övernattning. Det finns 3 distanser, 70,50 och 30 km. Om man springer 30 km så får man skicka med en ryggsäck med övernattningsutsyr till lägret. Flott det.
Linda och jag har varit med 2 gånger, och sprungit 70 distansen. 70 km fågelvägen. Med cirka 5400 höjdmeter fördelat på de två dagarna. Förstår ni vilken fin tävling? Vad många vackra platser man hinner se?
Tävlingen brukar gå av stapeln veckan efter AXA fjällmaraton, så jag brukar precis känna mig alldeles lagom återhämtad innan statskottet ljuder.
Var år byter de bansträckning och det är först på tävlingsmorgonen man får kartan för dag 1. Då sitter man till frukost och spanar på tänkbara vägval.
2011 års dag 1. Som vanligt är det ett spurtpris vid första kontrollen, och det gör mig alltid lite extra girad. Jag tror vi var runt femte/sjätte lag upp till kontrollen, så vi tog hem spurtpriset. Tack Linda för att du står ut att tävla med mig! Vi är lite olika, Linda och jag. Hon är seg som jag vet inte vad. Hon kan nöta mil efter mil efter mil. Samma tempo, hon är lika pigg efter 10 km som efter 40 km. Och alltid samma stenkoll på orienteringen. Hon kan hon! Medans jag ofta vill spurta. Speciellt om vi har något lag framför oss. Eller om det erbjuds ett spurtpris! ( Jag säger ju ofta att jag inte är så snabb, men när vi pratar om längre distanser och i terräng så kan jag ha en ganska så okej fart, dumdristig fart skulle jag nästan kalla det ).
BAMM är utmanade, men samtidigt är det en tävling som innehåller allt det vi gör när vi är i fjällen. Springer med ryggsäck. Från A till B. Så jag tror den styrkan vi har är att vi inte ser det som en ny och annorlunda utmaning.
Nedanstående bilder tillhör http://www.andreasstrand.se/. Låt er inspireras!
Ha det!
Emelie
