Vi har alla vart där. Man vill ha motivation. Man har ett mål. Men det ibland är det svårt att uppnå. En hopplöshet. Varför finns inte motivationen där?
Usch vad jag klagar. Ursäkta mig för det. Det är ju en sådan liten droppe i havet. Som lätt blandas ut i alltet. Så sluta klaga nu Emelie!!! Jag är kräkless på mig själv. Förstå vad självisk jag är.
Jag vill ha sommar så jag kan springa i bergen. Eller fokus på vinter så jag slipper tänka på att jag “borde” springa. Folk säger att det är inte bara och springa 50 miles hur som.. Men men. För mig ska det bli så. 50 miles hur som. Vi är gjorda för att springa folkens!
Och ja, gårdagens träning:
Topptur. Snabbt uppför.
Core träning! Jajjemänsan, idag träningsvärk.
Avslutningsvis: jag springer för att jag älskar det.
Bilden är ifrån en fin springtur på Mont Blanc. Här nästan nere. Det är en känsla jag ska hålla kvar i. När man har lyckats med någonting som man anser som stort.
Hej så länge!
