Giir di mont, jag har skrivit om denna tävling förut, 2012 juli. Sista inlägget den månaden.
Då var det en fruktansvärd upplevelse, hela tävlingen var jag överhettad och yr och svimfärdig. Denna gång ville jag ta revansch, och på ett sätt gick det bra, men attans det är en hård tävling!
32 km och 2400 meter. Det låter inte så värst men det jobbiga är att man egentligen aldrig finner en vila, hela tiden kan man springa. 3 berg ska man upp på och allt i olidlig värme.
Haha, nu kan man undra varför i hela friden jag tycer att ni borde testa detta?
Jo för jag tror att de flesta svenskar som springer på stigar och berg i Sverige kommer att känna sig hemma på de stigar som man springer på längs tävlingen. Det är tekniskt, och mycket rötter och lera och sten!
Sen är denna tävling en upplevelse i sig! Hela tävlingen direktsänds och det är publik i massor längs hela banan! Väldigt häftig upplevelse. 
Jag tog mig i mål! Och jag kan fortfarande inte förstå hur jag kan tycka tävlingen är så himla jobbig..! Det borde ju bara vara att springa springa springa. Jag måste fundera på det.
