Det känns bra, men inte riktigt hundra ändå. Jag vet, mycket tjat om återställning, men just nu känns det inte som jag har så mycket mer att komma med. Torsdagsträningen kändes som tidigare nämnts riktigt bra, men på fredagen ville lusten inte infinna sig. Det har nog faktiskt varit det som inte har funnits i veckan. Lusten att komma sig ut.
Är det så det kan vara? Är det lusten som avgör om man känner sig pigg eller inte? Om man inte har lust så känns det mesta tungt. I torsdags hade jag superlust att köra hårt i gymmet. Fredagen hade jag ingen lust alls till fysisk aktivitet men tänkte att en kort tur skulle pigga upp hjärncellerna. Och bara man kommit sig ut så släpper det, man njuter, men ändå, att det kan det vara så olika känslor i utgångsläget.
Jag tänker i alla fall att om jag inte har den minsta lusten så ska jag nog låta bli. I alla tänkbara fall, för annars blir det ändå inget bra. Men ganska ofta kan jag nog fastna i ett mönster där jag bara kör på, för att jag tycker allt är himla kul, givande och lustfyllt, och när man är inne i det hjulet är det lite svårare att stanna upp, och då tror jag inte man behöver så mycket vila. Men just därför så njuter jag lite extra av denna vecka.
Igår var jag inte heller särskilt sugen på att röra på mig, men blev inspirerad av min kamrat och fick på det sättet lust att komma ut. Det blev en blöt tur runt grössjön, med frusna tranbär och hala spänger. Det var vackert och energiberikande. Och idag blev det ännu ett pass på gymmet, MAQ! Samt stakning.
Men vad har jag haft lust till i veckan då? Tjaa, mest det här:
Jaa, ibland är det fint att bara vara. När det är så för mig passar det att lyssna på denna underbara:
Andra advent, hörrni. Det är finfint.
Hej på er!
