I drygt ett år nu har jag på heltid mer eller mindre valt att ha en vardag som en elit idrottare. Man kan ju vara elitidrottare fastän man jobbar eller studerar, fast då kanske man minimerar jobbet med sponsorerna, sociala medier, intervjuer och allt därtill.
Under tävlings säsong så går det mesta ut på att planera min vecka efter kommande tävling. Vila, träna, men inte för mycket och den vanliga presskonferensen och tävlings ståhej som hör till. Efter det är det vila, träna, kanske media, nåt projekt eller liknande som jag gör.
Under lågsäsong så vilar jag upp mig efter den långa säsongen. Ja lågsäsong är November- December och någon vecka i början på Maj. För jag tävlar ju på vintern också.
Efter vilan så tränar jag. Tränar och tränar för att få en bra grund så att jag orkar med vintern eller sommaren. Ofta blir det många metrar.
Men jag är en ganska rastlös person. Inte så att jag har svårt att njuta av saker och ting, för det är jag ganska bra på. Men jag tycker om att ha saker att göra. Och det är ju en frihet att ha sin vardag som elit idrottare, att ha, i perioder ganska mycket tid!
Just nu i denna lågsäsong försöker jag lära mig mer om människans fysiologi, nutrition och franska.
Och såklart tänker jag ibland att vad tusan gör jag egentligen? Gör jag någon nytta här i världen?
Jag tror de flesta tänker så ibland?
Men som jag tänkt förut, gör man gott i sin vardag så ska man nog vara nöjd med det. Jag menar, om du är lycklig, så sprider man väl lite lycka i sin sfär? Och så jobbar den sig utåt, blandar sig med andra sfärer.
Jag är himla lycklig att jag inte började med elit idrott som tonåring, utan att jag har jobbat och pluggat i en del år. Som ”vanligt” folk liksom.. Jag vet som hur båda världar kan se ut.
Och jag tror inte att något är bättre än det andra, det handlar bara om att uppskatta det man har just för tillfället. Att se lyckan i att stiga upp tidgt om morgonen, innan jobbet för att hinna ut på sin träningsrunda, att njuta av att göra sina timmar på jobbet och sedan hinna ut en tur för att se de sista av solens strålar, att uppskatta den planerade löptävlingen eller att planera en semester till fjällen för att springa en vecka.
Så länge jag känner en lycka med det jag gör så är jag nöjd. Och även om jag sneglar ibland på den andra sidan med det gröna gräset så är det riktigt grönt på min sida också.
