Jag har aldrig slutat springa sedan jag var liten och när jag åker till Pyrenéerna så älskar jag att springa till Pas dels Gosolans. Jag upptäckte Pas dels Gosolans första gången när jag sprang Ultra Pirineu och jag tycker om att komma tillbaka: det går att komma dit från Refugio de Prat d’Aguiló (fjällstugan “Prat d’Aguiló”). Det är en rutt med ca 400 meters höjdskillnad på ca 2 kilometer. Först följer du en väg som ganska snart passerar genom ett mer skogslikande område för att till sist bli en stenig terräng. Trots detta är det en väg som är ganska lätt att njuta av, särskilt när det inte finns någon snö eller is. När man kommer till Pas de Gosolans ser man hur vägen öppnar sig med en väldigt stor äng framför sig, där man med tur kan se några hästar och njuta av en unik utsikt över Pedraforca. Känner ni till det berget? Det är bergets ”U”-form som ger det namnet! På katalanska betyder ”pedra” sten och ”forca” galge.
Man kan njuta av berget springande men även gående. Lite längre ifrån rutten Cavalls del Vent finns det en sagolik plats som jag älskar att vara på: Prats de Cadí. Den ligger på 1 826 meters höjd och på den nordliga sidan av Cadí. Man kan dock vandra upp dit på en trevlig utflykt från Estana, en jättecharmig by. Vägen uppför har vissa sektioner som är svårare än andra och på slutet består terrängen av småsten, men den kan övervinnas utan problem och jag tycker till och med att det är en bra utflykt att göra med familjen. För att gå tillbaka följer man samma väg till Estana.
Det är även spännande att upptäcka byar omgivna av berg med lugnare utflykter: man kan enkelt promenera mellan Cava, Ansovell och Arsèguel. Från Cava är utsikten över Cádis norra sida särskilt vacker, och med början där eller i Ansovell kan man nå templet i Boscalt, där du kan besöka en eremit och ett hundraårigt buxbomträd. En annan sak som uppmärksammade mig mycket på den här rutten är att Arsèguel är som ett dragspelsmecka i Pyrenéerna. Här finns Arsèguels dragspelsmuseum och varje år organiseras en spelmansträff.
En del vintrar har jag också kunnat njuta av snön i de katalanska Pyrenéerna när jag har tävlat, tränat eller helt enkelt lärt känna bergen i området på skidor. Jag gillar att åka tidigt för att öppna spår och till exempel åka till bergstoppen Puigmal. Den är 2 913 hög och är ett mycket speciellt och emblematiskt berg och ett av de första som jag klättrade i de katalanska Pyrenéerna. Den vanligaste vägen börjar i Fontalba, för att bestiga Puigmal via dess sydliga sluttning. Under nedstigningen kan man gå ner via Coma del Embut och besöka templet Núria, som också är mycket speciellt. Rutten är inte särskilt komplicerad på en teknisk nivå, men du måste ta hänsyn till att den går genom höga berg. Rutten kan även göras på sommaren och den är mycket vacker.
Detta är bara några av de rutter, berg eller byar som jag har kunnat upptäcka under mina besök i de katalanska Pyrenéerna, men det finns många fler, och när jag kommer tillbaka så försöker jag alltid att låta min nyfikenhet flöda och uppleva något nytt. Det är det som alltid driver mig framåt, min glädje att upptäcka!
