Hemma i lyngen vaknade jag upp till ännu en strålande dag. Det är kallsnö och orörd snö på topparna och jag måste hejda mig för att inte ta på mig skidorna och sticka ut på en lång dag i bergen!
När jag jobbade eller studerade på heltid och endast hade löpning och skidåkning som hobby behövde jag aldrig tänka på att hejda mig. Jag hade nästan lika många träningstimmar då som nu. Skillnaden är ju bara att nu måste jag ha krafter till alla de tävlingar jag vill springa. Ja skillanden är att nu kan jag inte tära på krafterna och bygga upp den senare. Nu måste den finnas hela tiden!
Ibland kan jag bli lite halvt frustrerad när mitt sunda förnuft (eller är det mitt sunda förnuft egentligen!?) säger åt mig att stanna hemma. Att göra en kortare träningsrunda med fokus på ditten eller datten istället för att upptäcka nya berg och många timmar.
Men så tänker jag på att jag får ju faktiskt göra det jag älskar allra mest. Springa och skida på de mest vackra ställen och småjobba med ditten och datten som inspirerar och motiverar. Som vilket jobb som helst finns det ju nackdelar och fördelar. Och två dagar i veckan är det ju helg. Så då kan jag ju vara ledig och göra precis vad jag vill!
När jag inte stack ut på en långtur i morse så satte jag en deg. Och njöt av utsikten hemifrån:
med rågsurdeg, kråkbärs mjöl och valnötter. Det blir spännande att se hur det blir!
Jag plockade ganska mycket kråkbär i höstas och gjorde saft på det mesta, men jag ville testa göra mjöl så jag torkade och malde en liten del.
Hej så länge!
