6 timmarstur idag. Första löpturen på 2 månader där jag sprang 6 timmar, inte bara en massa hattande runt på branta fjällsidor. Sista långpasset (?) innan Cavalls.
Det skulle vart sol idag. Det var det inte. Det var dimma och lite regn i luften. Men när jag vaknade så var jag så sugen på att komma ut. En planerad tur är så fin!
I första långa uppförsbacken så kände jag att jag tagit fel skor..
Efter 2 timmar kom jag på att jag bara drack kaffe till frukost. Hur kan man glömma frukost!? Jo tiden rann iväg medans jag läste en bok, jag var ganksa mätt efter kaffet och klockan började närma sig 06.30. Jag skulle iväg!!
Efter 3 timmar tappade jag min telefon någonstans på en yta av 1 x 1 km. Det var en ostigad sträcka av björkris och myr.
Jag fann den inte.
Nåväl. När jag började turen var jag som sagt sprallig. Men minut efter minut försvann min lust att springa. Men jag fortsatte. Ibland så vänder man bara om. Struntar i det man skulle göra. Går vidare. Men ibland fortsätter man.
Det var skönt att göra det idag. Psykiskt så var det skönt att få ett längre pass. Och så jobbade jag stenhårt med min motivation hela vägen. Det var tungt. Tankar om att jag inte orkar att springa i 12 timmar. Några få tankar på att jag visst kan springa 12 timmar! Tankar om envishet. Och tankar om Lotta på bråkmakargatan och Tjorven kom farandes.
Jag är som en blandning av dem.
Och här är en bild som visar på ett ungefär hur det kändes idag.
Tungt. Långsamt. Och lite vilja.
Och som vanligt kära läsare, så går det att applicera “ibland bara gör man saker” på det mesta.
Ibland är det inte helhjärtat. Man är inte uppfylld av det. Det kan vara jäkligt tungt. Sjukt tråkigt. Men det blir bra. Tillslut.
Ciaooo
/ Tjorven
