Efter Matterhorn ultraks 46 km, 3600 hm som gick av stapeln den 24 augusti så blev jag trött! Igen!
Nog hade jag cirka 10 dagar av bra träning, krävande toppturer och löpturer men ändå så blev jag lite nervös. Jag är en sån som kan övertänka och känna efter lite för mycket ibland, så på ett sätt var jag relativt cool.Tänkte att 10 dagar av bra träning kanske tog ut sin rätt, medan på ett annat sätt blev jag lite hysterisk. 10 dagar av bra träning är INGENTING! Jag är utbränd!
Söndag till torsdag tog jag det lugnt. Fredag sprang jag en vacker tur till La Junction i Chamonix:
Det kändes ok, men benen var fortafarande ganska tunga.
I lördags efter hejjande på alla UTMB:are så sprang jag en vertical kilometer och då plötsligt släppte det! Jag kände mig som mig själv igen. Benen svarade och jag hade inspiration att springa lite snabbare.
Och ja det är lite töntigt att bli stressad av att vara trött en vecka, men ack så skönt det är att veta att ibland behövs det bara 4-5 dagar av vila/ lugn aktivitet för att vara tillbaka i form igen.
I söndags blev det en klättertur på M i Chamonix.
Och igår en 13 (!) timmarstur upp på Mont Blanc ifrån Italienska sidan. MB- Tacul- Mont Maudi- Auigi du midi.
10 timmar i hög höjd i spännande terräng!
I´m back on track.. 🙂 !
Och går i tankarna på att springa 100 miles!
/ Emelie
