Turtagrös lilla hemmafjäll. Mitt lilla hemmafjäll. Turen upp till Vardanosi kallas panoramaturen då utsikten mot Hurrungane är magisk. Den har allt man vill ha och lite därtill! Variation, lättja, frid, tempo, motstånd, flyt, framtidshopp. You name it. Den har det.
Från Turtagrö börjar det med en brant utförsbacke i vilken man laddar lite smått för den brutala branten som komma skall.
Väl vid backen är man lite lagom uppvärmd och kan då börja trippa uppför. Efter cirka 200 branta höjdmeter kommer en liten raksträcka vilket ger en nya tag till de lika branta följande 200 höjdmetrarna. Där tar en slingrig stig vid som ger benen lite rast om än bara för någon kilometer.
När den rasten tar slut har man kommit fram till en liten myrmark. Den suger lite krafter, men den som väntar på något gott får efter myrmarken här en stadig ås. Den följer man upp mot själva toppen.
Väl på toppen kan man stanna och njuta, för grannare utsikt får man banne mig leta efter.
Sen det där med att vilja fortsätta springa när man väl kommit upp. Ibland går det ju faktiskt inte, för man kan faktiskt ha andra saker att göra. Så då är det bara springa ner igen.
Om man inte har saker inplanerade så kan man fortsätta springa längs hela Vardaåsen, och vika av hemåt när det passar.
Denna tur har jag med stor sannolikhet sprungit flest gånger, den har som sagt det mesta och är lättillgänglig. Det vill säga om man bor i västra hurrungane.. 🙂
I skrivande stund svävas jag bort till fjälls, och som tur är så är fjällen inte så långt bort som hurrange. Jag sitter nära Vojmån och Marsfjällen är ett stenkast härifrån!
Ha en bra dag hörrni!
