Efter friskförklarandet förra tisdagen så hade jag en stor mängd ackumulerad energi
som jag använde till träning.. Någon mil per dag, samt styrketräning och 2
dagars toppturande i massa snö. Det tog visst på benmusklerna.. I måndags- och tisdags
sprang jag cirka 4 mil och utan att tänka på vilodag ( för benen kändes lätta (?!) )
så körde jag tisdagsträningen på onsdag med skidåkargänget. I början på
uppvärmningen kände jag mig schliten i låren men som vanligt är det svårt att
avbryta träning. Efter uppvärmning på cirka 6 km så är det dags för
intervaller. Där och då kändes det som att lårmusklerna gick sönder. JÄKLIGT
äcklig känsla och jag blev ganska rädd att jag dragit på mig en förslitning i
lårmusklerna. Det kändes i uppåtrörelsen i löpsteget, precis samma muskler
som används när man ska dra upp skidorna i snön. Jag avbröt intervallerna och tog en lugn jogg istället, för att inte låta musklerna bli kalla. Hade ju styrketräning efter
intervallerna samt en joggingtur hem på en halvmil. Tror att det var bra att
jag joggade vidare efter att det högg till. Tänker att genomströmningen av blod
i musklerna gjorde jobbet. Just nu känns det okej i låren, men i uppåtrörelsen, med motstånd känns det relativt ostabilt. Jag ska ta en lugn springtur idag för att känna efter hur jag ska lägga upp helgen. Skejttävling, langrenn, löpning eller topptur. Kan bli allt
eller inget. Troligtvis någon av godbitarna iallfall.
Tisdagsträningen på onsdag känns fortfarande i magmusklerna. Den träningen är verkligen revolutionerande för mig. Vi kör cirka 15 olika coreövningar, 60 sek + 20 sek vila. Förr har jag nöjt mig med max 3 core övningar. Men såhär i efterhand undrar jag varför?! Det är så grymt skön känsla när det nästan krampar i magmusklerna p.ga
ansträngning. Efter coren körde jag maq, pullups samt bänkpress (!) med starka skidåkar brudar. Tredje gången jag testar bänkpress, å jag är sjukt nöjd att jag orkar ta samma vikter som dem.
Jag har även kört ett boulderpass ( första klätterpasset för i år (!)) där underarmarna fick
jobba. Det är otroligt kul. Lekfullt och kreativt. Efter passet när
underarmarna sväller upp och känns stenhårda, dök det upp en tanke; vad ska jag
ha dessa underarmar till när jag ska springa..? I`m not a real climber
anymore.. och jag börjar förlika mig med tanken. Men jag älskar det
fortfarande! Jag är som en euforisk gäst i klättringens värld.
Eftermiddagstur på Tromsdasltind.
Hoppas ni får en skön helg! Jag ser framemot min!
// Emelie
