När våren börjar smyga sig på, när solen stannar länge och börjar värma, när vårfåglarna börjar sjunga och knoppar börjar slå ut, ja då som allt är så fantastiskt kan jag nästan blir lite nedstämd. För då är det slut på långa eftermiddagar med varmchoklad och grädde i soffan. Slut på te-drickande i mängder. Och slut på viljan att vara inne.
Det är en liten fas då jag känner så. Men sen när man väl lever i allt det vackra, det spirande och levande, då är det fantastiskt. Den dagen då solen står som högst har passerat. Jag har sprungit längre sträckor än vad jag gjort på länge och njutit som bara den av de långa ljusa dagarna. Imorgon ska jag upp till Jämtlandsfjällen och springa. Springa springa springa! Inga särskilda planer, förutom att ta mig till ställen jag inte vart förr. Det kanske blir långt och det kanske blir många motbackar. Kanske en blandning.Jag har en vecka på mig för nästa söndag far jag till Kilians Classic i Font Romeu, Frankrike. Några dagar med bara Salomon folk, träningsläger och produkt testning, och efter de dagarna kommer journalister och bloggare.
7 juli är nästa tävling och då har jag haft en hel månad utan en nummerlapp på bröstet! Jag börjar längta. Litegrann. Men just nu känns det gott att inte tänka på tävlingar. Bara springa. Springa springa! Rensa. Tänka. Filosofera. Skriva!
Hit tänkte jag mig.
Hit med.
Tjingeling så länge!
