Jag slår ett slag för vardagen! Veckor som rullar på, dagar som flyger förbi, dagar som inspirerar och motiverar. En vardag i en vacker miljö, i ett mysigt hus, med ett riktigt bra universitet och med en massa bra folk. En vardag på det mest optimala stället- Tromsö. Det är sanslöst inspirerande. Både filuftsliv och studier. Att det kan vara så inspirerande att studera! Tidigare har jag känt att mitt val av studier varit bra. Att jag varit inne på rätt stig, men här uppe känns det ändå mer rätt. Det är en känsla att sträva efter. Om Tromsö kommer bli stället jag slår mig ner på för gott är svårt att säga, (såklart!) men jag kan gott tänka i de banorna utan att få andnöd. Tanken på flera år i Umeå fick mig att kvävas, så jag känner mig jädrigt nöjd med beslutet att bo här!
Vardag, som i att ha fasta punkter och vara på samma ställe ett längre tag, känns för mig fortfarande “lyxigt”. Något jag vet att jag velat ha, men bara inte än på ett tag. Jag är nog fortfarande är i det där stadiet där jag tänker att jag testar att ha en vardag. Ha en boplats. Se om jag gillar det. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag inte längre kan räkna mig som en nomad.. Jag har en vardag! Det är fränt! Och jag är så glad över det!
För nåt år sedan var det här vardagen! Att vara ute på en lång klättertur. Dag efter dag, se och upptäcka. Utvecklas, klättra hårdare, klättra längre. Just på den här klätterleden i Red rocks, USA var jag himla nöjd över att jag vågat leda de pitcher vi i förhand tänkt att jag skulle ta. Att jag vågat masa mig över läskiga överhäng och vågat gå över skumma svapartier med få säkringsmöjligheter och bara köra på. Det var en fin tur. Tack för den Joar!
När man inte bor i tält och när man har ett riktigt kök är det mycket lättare att baka bröd. Idag blev det surdegsbröd med råg och vete. Här är resultatet:
Jag önskar jag kunde ge ett recept, men nuförtiden går jag oftast på känn när det gäller brödbakning. Om surdegen bubblar och mår gott så är det bara tillsätta lagom mängd av de mjöler man vill ha i samt lagom mängd vätska. Jag har hört att det är ett big no no att inte ha stenkoll på varenda gram som ska i degen. Men he går bra ändå!
Träningen rullar på så smått. Det roligaste hittills i veckan var när jag skulle hem från universitetet. Jag hade haft en 12 timmars dag på skolan och hade verkligen inte tänkt springa hem. Men när min skjuts var fullt uppe i ett pingisspel så sprang jag ändå. I stora jeans och munktröja. Och det var så otroligt skönt att ta sig ut när jag verkligen inte tänkt det! Det gick framåt i sakta mak, jag var fortfarande lite seg efter vilodagen i söndags. Drygt halvvägs kommer en circa 800 meter lång backe, och strax innan den ser jag två personer som är ute och springer. Min seghet försvann. Jag ville ifatt och jag ville om! Sprang ifatt dem och det utvecklade sig till en tyst tävling uppför. Det gjorde min dag! En spontan springtur med en kick!
På lördag är det Skimarathon, om den fortfarande blir av. Det kommer bli tungt. Fruktansvärt tungt. Jag har gått cirka 3 mil på klassiskt i vinter. Eftersom planen är att jag ska gå birken så vill jag ha ett seedningslopp, så det är bara bita i. Jag beklagade mig till en vän, att jag inte riktigt vill, att det kommer bli tungt och jobbigt. Och fick som svar att men du gillar ju långpass?! Oo, ja bra svar. Jag gör ju det, fast jag vill ha det behagligt på dem..Nåväl. Jag ville bli en bättre skidåkare i vinter, och det har jag inte blivit, och kvittot på det kommer på lördag. Jag tror det är där det sitter. Att jag inte blivit bättre! Det är bara lägga undan tankar på det och se det som ett bra långpass.
Jag fick ett mail med en fråga om vilka skor jag använder när jag springer i de snö- och isklädda fjällen. Jag springer i dessa:
http://www.salomon.com/se/product/spikecross-3-cs.html
Bra grepp! De klarar “isväggen” upp mot flöya.
Hej på er!
