Efter en mara borde lårmusklerna vara lite trötta.. men efter Chamonix marathon kände jag mig knappt trött. Det kändes som jag hade gjort ett bra träningspass men inget mer.
Det och bra väder motiverade mig till att springa upp på Mont Blanc två dagar efter tävlingen. Denna gång ifrån Chamonix. Original rutten. Glaciären var sig inte lik ifrån vintern så där spenderade jag mer tid än nödvändigt, hoppandes mellan sprickor och försökte hitta den bästa vägen över.
Ryggen upp till den sista lite flackare ryggen var isig och spårlös. Väl uppe på ryggen fanns inte heller några spår så där fick jag spåra.. Och snöförhållanden ned var urusla, genomslag i vartenda steg..Det var helt enkelt inte de bästa förhållanden för att göra en bra tid.
Tiden blev 8. 10 h. Det är spännande att ta sig uppför berg själv. Vägval. Riskbedömning. Att lära känna sina gränser. Jag älskar att vara ute med folk med mer erfarenhet och att lära mig av dem. Och den bästa utvecklingen efter det är att vara själv och utöva det.
Tycker jag.
Folk frågar om jag är ute efter att ta rekordtider på olika berg.. Jag är bara ute efter att göra en fin tur, och jag tycker det är fascinerande att göra det snabbt och smidigt. Mer än så är det inte. Jag gillar också att stanna och fika och prata med folk under själva turen..
Påväg ned..
Må så gott i solen!
