här i Tromsö. Solen går inte upp och det enda ljus vi har är skymningsljuset. Det är vackert och lite melankoliskt.
Återhämtningen efter San Fran var topp! Och jag kan än en gång förvånas och glädjas över det. Vi är gjorda för ett liv i rörelse. Jag vilade söndagen och sprang på måndagen. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag,lördag och söndag åkte jag skidor. Sådana där lätta ni vet. Som man går uppför, drar av stighudarna och flyger nedför! Det blev en massa tusen höjdmetrar och en tävling.
Det var franska och Italienska dameliten. Och så jag! Jag var först upp men missade på bytena och det faktum att jag trodde vi skulle gå mycket högre upp i den andra uppförsbacken.. Men kul var det.
Jag har blivit helt bergtatt av lätta topptursskidor. Det är som att flyga uppför. Du blir inte trött i benen, det enda som säger stopp är andningen. Och det är en otroligt go känsla.
Jejeje, åter till studier.
Må så gott!
