Människan är i ständig rörelse, vi lever och utvecklas med allt vi har i kring oss. Tankar, händelser, personer, möten ja listan är oändlig. Vi är materia. Vi förändras. Det nya året kan vara en bra start på något nytt. Stort som litet. Den nya veckan, dagen eller den nya månaden kan ju också vara starten på något nytt. Det kan vara bra att komma ihåg. Allt är ju som inte hugget i sten. Men nuförtiden kanske vi borde jobba lite mer för det som faktiskt ÄR ändå. Det där ÄRet som känns som att det är hugget i sten. Att inte bara gå vidare. När man stöter på problem att faktiskt gå till grunden med det. Jobba med det lite mer. Ta itu, rensa och sätta samman bitarna igen. Till det som faktiskt var något bra. Eller fantastiskt.
När jag ser bakåt på 2012 så känns det som ett fantastiskt livligt år. Många nya intryck och många nya lärdomar.
Mitt största mål för det nya året har jag redan börjat jobba lite för. Jag ska göra det jag kan för att få det till. Jag är ganska ödmjuk inför det. Jag vet inte om det är rätt läge för det och jag tänker att de snirkliga stigarna som jag springer fram på kommer nog att ta mig rätt. Om det inte blir i år så blir det något annat. Och då blir det förhoppningsvis nästa år.
Min tävlingskalender börjar fyllas på inför sommaren och trots att vintern står i sin fulla prakt och jag med mina skidor i handen så kan jag inte låta bli att längta. Men bara lite.
I år har jag även bestämt mig för att testa några tävlingar i skimo (upp och ned på lätta skidor i bergen). Jag älskar ju skidåkning och en tävling är ju som det bästa kvalitets passet man någonsin kan få. Och när jag går så mycket uppför i vinter så tror jag att det kommer att hjälpa mig med ett annat litet mål jag har inför kommande löpsäsong. Jag vill bli starkare uppför! Jag vill inte längre bara vara den som är duktig utför. Jag vill vara den som är duktig uppför också.
Och på tal om mål så vill jag lyckas med mina mål jag har satt upp för mina studier. Det måste jag jobba ganska hårt för nu. Jag måste bita i. Planera dagen in i det minsta för att få till allt jag vill göra. Jag gillar det. Och jag älskar att vara student med den frihet jag har. För den friheten behöver jag just nu med allt det andra jag vill göra. Läsa. Skriva. Småjobba. Åka skidor. Springa.
Och på tal om att springa. Jag tog mitt första riktiga löp pass i förrgår. I över en månad har jag bara åkt skidor! Hur kan man glömma bort att springa undrar jag? Varje vinter samma sak. Jag tänker inte på det. Och så går tiden. Men nu tänkte jag springa en gång i veckan så det blir ju bra. För om bara två månader ska jag till Nya Zeeland och där kommer det bli springa av. Så om jag har sprungit några kilometrar innan dess är det säkert förträffligt bra! Och på tal om att inte springa så matar jag en del höjdmetrar och lite längdskidåkning. Återkommer om det. För det är lite spännande att se hur dagarna i bergen ter sig sommar vs vinter!
Tjingeling.
