Just nu känner jag mig riktigt osäker på hur formen är! Jag tänker att den borde vara ok, men med de sista vekornas låga träningsdos vette rackarns alltså. Innan jag började tävlingssäsongen kände jag mig stark. Stark efter en lång vinter fylld med uppförsbackar på skidor. Men efter de två fina vinsterna kände jag mig lite trött, så jag tänkte att vila skulle vara bra. Och sen ville jag klättra. Så det har jag gjort. Jag har rört mig i bergen men med lägre intensitet än vad jag brukar. Och jag brukar ha låg intensitet!!
Då förstår ni vilket sengångar tempo jag pratar om nu!
Igår var första gången på tre veckor som jag sprang längre än 20 km!! Och nu är det bara 2 veckor kvar till Mont Blanc Marathon.. Nåväl. Jag antar att jag har mängden i benen. Nu gäller det bara att få lite fart 🙂
Tävlingen är nämligen en snabb mara, och konkurransen är himlarns stor!
Här är en bild ifrån de senaste dagarnas utflykt i Lofoten. Kargt och vackert. Fjäll och hav.
Scrambling på vackra ryggar! Jag älskar verkligen scrambling, det är en sådan fin kombination av löpning och klättring. Det bästa sättet att ta sig snabbt och smidigt fram i alpinterräng!
Nu är jag hemma igen och med det regniga vädret som var igår i Tromsö passade det fint att baka lite kanelbullar!
Må så gott!
Emelie
