Tjoho vad jag gillar måndagar! Ny vecka och träning på inomhusbana. Det trodde jag aldrig skulle komma ur min mun. Springa inomhus på bana, när det finns en massa oändliga stigar precis utanför. Ja, mycket ska man vara med om.
Inomhus i en hall, med torr och lite halvdammig luft. Det låter inte så värst. Men attans vad härligt det är.
Det är en massa löpare. En massa folk som älskar det jag älskar. Det är hängivet folk och folk man kan prata löpning med utan att de lessnar. Det är Umeås Shangri-la.
17.25 äntrade jag Nolia hallen för att springa lite med IFK Umeå Friidrott. Efter uppvärmning så sades det att planen för detta pass var 1000-ingar i 3.20 fart med 1.5 minuts vila emellan. Jag tänkte att jag provar hänga med så får vi se vart det landar.
Spännande!
Första tusingen gick bra, andra gick lite tyngre, tredje gick ändå snäppet tyngre, men attans vilken känsla det är att springa i en klunga. Man får som farten på köpet!
Tungt var det och samtidigt en spännande utmaning för kroppen att springa (för mig) så fort på så plant underlag.
Fjärde, femte och sjätte tusingen blev bara 800 meter för mig, det kändes som jag behövde det sista varvet som extra vila för att orka hänga med.
Sjunde och åttonde blev det ett varv av och ett varv på, så det slutade på 600 meter istället för 1000 meter.
Jag orkade inte slå följe! Men det vill jag göra någon dag! Det var sporrande och inspirerande.
Tjoho vad kul det är med utmaningar!
