Av all den tro som mina närmsta har på mig. Förundrad över all den tro som journalister och annat folk har på mig. Mina salomon kamrater och Mr. Vollet tror att jag kan vinna NF 50 miles, och att höra en sådan sak är så stort. Det ger mig lite självförtroende. På ett sätt som kommer utifrån. Jag gillar när det kommer inifrån men tar tacksamt uppbyggande kommentarer från folk som känner mig.
Jag tror att om jag har en bra dag så har jag en chans att göra ett bra lopp. Och då hoppas jag på pallplacering. Och i mina drömmar så vill jag göra ett fantastiskt lopp och vinna.
Ja. Jag vill vinna. Jag har en sådan stor lust att vinna en ultra. Det här är första gången som min lust att vinna är större än upplevelsen. Även om de är nästan jämbördiga. Jag vill visa att jag kan hantera den här distansen. 
I tisdags efter 3 timmars sömn (jag har så svårt att ställa om mig i denna flyg riktning !!) så sprang Miguel, Francois, Arnoud (vår fantastiska fysio och häxdoktor) och jag de sista 30 kilometrarna av racet. Det är otroligt vackert ! Kuperat och alldeles nära kusten. Det är 8 klättringar under loppet och nästan aldrig platt. Men inte det minsta tekniskt. Och springbart hela tiden. 
Igår följde Vollet med. Han är en speeder. En långtur med en massa fartökningar. Upp och ned ! Otroligt skönt att springa så mycket igen! Här tar sig Miguel och Francois sig över en fors. Jag hoppas de inte tar denna väg under tävlingen. Då missar de flera minuter.
Nu börjar strax dagen här. Må gott!
