Säsongen har varit lång, längre än förra sommaren känns det som. Mne i tävlingar ungefär densamma. I träningstimmar fler, nästan 100 mer timmar än förra året den här tiden på året.
Det känns som att jag behöver en vila. Först ska jag vila sinnet, springa i Himalaya utan telefon och internet. Vilken lyx. Sedan ska jag vila kroppen. Efter det ska jag börja träna inför vintern.
Sommaren startade med Skyrunning VM för min del, och det har varit en av höjdpunkterna i sommar. Den känslan jag hade under den tävlingen är en raritet. Tror jag. I varjefall för mig. Det gick så lätt.
Efter det tog jag en vecka med vila i Kebnekaise, och efter det gav jag mig på Ice trail. Då hade jag så bra träning ifrån VM så det gick undan det med.
Efter det sprang jag Dolomitis skyrace, bara 6 dagar efter Ice trail som tog mig 10 timmar. Jag kom tvåa, 1 minut efter ettan. Helt ok! Trots att jag velat slå mitt egna rekord där så kunde jag inte bli mer än nöjd då jag sprang ice trail. Även om kroppen är någorlunda återhämtad efter en ultra så är det inte optimalt. 3 veckor innan hade jag inte kunnat tränat specifikt för den. Min dröm är att något år göra det!
Efter det sprang jag Giir di mont, en vacker men fruktansvärt jobbig tävling! Har skrivit om den här tidigare hela 2 ggr! Äntligen fick jag vinna den!
Efter det bar det av hemmåt och mot AXA!
Det var en dröm i sig, att springa den igen och att få slå min gamla tid med 30 minuter! Och det gamla rekordet med 17 minuter!
Efter Axa sprang jag Matterhorn ultraks där jag inte alls kände mig iform, slutade som nr 5.
Sen den bästa av de bästa tävlingarna KIMA!
Efter det for jag till Tromsö och arrangerade min första tävling tillsammans med kilian! Vilken upplevelse. Och vilket slit. Och vad värt det var! Spännande nyheter om denna tävling kommer i november!
Efter det for jag till USA för att springa sista tävlingen i ultra serien. Jag kände mig som att jag gick på sparlåga, men jag kunde hålla ledning ända in i mål. Det gav mig en vinst i hela serien!
Efter det har jag känt mig trött och hängig och endast kunna träna 30 minuter i hårt tempo. Efter det har jag som gått in i väggen.
Så nu har äntligen mellansäsongen kommit, och det är välbehövligt tror jag!
Vi hörs i November!
