I tisdags hade jag världens dipp, noll motivation och negativa tankar. Det är inte
ofta det händer men attans vilken skillnad det är i vad man har lust till och
hur man ser på saker och ting. Märkligt hur det kan komma sig! Seriöst. Hur kan det
komma sig efter en toppenhelg och två fina dagar med några timmar av skejtande
i nypreppade spår över Kvalöyas vidder!? Ofta räcker det med att se upp på stjärnhimlen,
för att känna sig lycklig. Tänka på hur jädra fint man egentligen har det. Vad är
väl denna lilla dipp i det stora hela? Varför är det så svårt att bara vara
nöjd? Njuta av det man har. För det är än lyx att vara frisk. Det är en lyx att
ha mat om dagen. Att ha möjligheter. Tid till träning, friluftsliv, till
umgänge. Det vet man ju.
Dippen berodde kanske på för lite löpning? Trots toppturer och skejt i
underbart väder, i fantastisk miljö så var det inte tillräckligt. Galet. Tjaa, jag vet inte. Dippen
höll i sig i ett dygn. På onsdagen kom jag hem vid 5, och skulle bara byta om
för träning med skidåkarna. Trots att det är superkul och bra träning så
ville jag knappt masa mig dit. Hmm! Ville bara vara hemma och kosa mig. Men. Jag
tänkte om och tänkte rätt.. Visste att det skulle bli ett bra pass och det var det som jag behövde. Det blev bra. Och det blev 12 kilometer tur och retur samt 9 km löpning med lite fartökningar. Och en massa sköna styrkeövningar! Kvällen avslutades med att bli bjuden kalvdans. A.k.a råmjölkspannkaka. Kunde som inte bli bättre.
Norrsken. Ibland spelar de på himlen häruppe. Jag älskar det! De är mäktiga. Och de får mig att känna mig som den prick jag är.
Igår blev det vilodag, den satt fint. Å idag kommer det bli en fin dag. För då kommer:
Linda! Hon ska bo häruppe och med mig i 3 veckor! Det blir en favorit i repris.
Trevlig helg!
Emelie
