Ärlighet varar längst. Så här kommer det. Från tjejen som hade två par skor förut. Ett par med dubb och ett par utan.
I höstas när jag funderade på om jag ville vara med i Salomon teamet så behövde jag fundera ett tag. De tankarna jag hade var att- hur i hela friden ska jag kunna springa i deras skor? Min bild av deras skor var att de var lite tyngre, mer dämpning och lite mer som en vandringssko.
Det som fick mig övertygad var dock inte skorna. Då. Det som fick mig övertygad är hur mycket salomon som märke och med all dess personal brinner för fjäll, frihet och berg. Det andra är att de satsar otroligt mycket på deras atleter. Tänk bara träning/test veckan i Grekland. Tänk alla tävlingar och sammankomster vi har möjlighet att fara iväg på. Allt för att deras produkter ska bli så bra som bara möjligt. För att vi ska utvecklas och då kunna utveckla produkter till att bli än bättre.
Under veckan i Grekland pratade jag mycket med Patrick Leick, (sko ansvarig på huvudkontoret i Annecy). Frågade varför dom inte gjorde si eller så, varför har ni inte det gummit, den skillanden mellan tå-häl, varför gör ni inte så och varför gör ni så?
Jag är ganska envis av mig och när jag väl bestämt mig för att de enda skor jag ska springa i är de allra lättaste. No matter what. Så de enda skor jag självmant sprang i var fellcrossen och sense. Fellcrossen är helt gudomlig när det är blött gräs och hala stigar. Sense funkar lite varstans har jag märkt. Den har mjukt gummi som greppar fint när det är torrt, och helt OK vid blöt terräng. Jag behöver dock träna min fotnedsättning innan jag vågar springa ett långt stenigt och tekniskt lopp med dem då de är så minimala och inte så mycket skydd på sidorna.
De var de första skorna som jag släppte in till mitt hjärta!
Från vänster till höger:
S-lab 5 xt wing
Sense
Mission
S-lab 5 softground
Fellcross
Ok, nästa sko som slank in var mission. Den är tänkt att vara en allround sko, från dörr till stig. Första gången jag testade den var i Grekland, och det var för tekniskt att använda de där, för min del ivartfall. Den var lite för dämpad och lite för tung. Jag var inte såld!
MEN! Så kom jag till Stockholm och skulle ut och springa med ALEWALDS Outdoor butik. Tänkte i mitt stilla sinne: Attans nu måste jag ut och springa i dessa igen.. Men där blev jag helt såld. Grymt skön dämp för asfalt och på fina stigar passar de som handen i handsken. Verkligen den bästa allround skon jag testat. kan tänka mig att det blir en storsäljare. Door to trail. Fy fader vad klockrent.
S-lab då?
Mitt första intryck av den var på fjällmaran då jag har sett Svanebo tassa runt i dem. Det var inte höga tankar om jag säger så.
Förns igår, jag sprang en välbekant runda runt klubbsjön i Härnösand. Den stigen är teknisk, mycket bra träning. Nåväl. Varför valde jag s-lab kan man fråga sig?
Jo, för jag har slagit i min häl och var lite halvöm där så då tänkte jag att lite extra skydd skulle passa fint idag. Fyttirackarn vilket grepp och vilken smidig sko! Jag körde wingen med lite grövre gummi.
Var sko för var stund helt enkelt. Och klart man inte har 10 par skor, som sagt, jag var helt nöjd när jag hade två par, men det gäller att hitta rätt och använda den vid rätt tillfälle.
Det är ju lite kul att prata skor också..
Jepp. I skrivandes stund sitter jag och filurar på vilka skor jag ska springa i i Kristianstad och jag tror faktiskt det blir s-lab 5..
Det är ju ganska platt i Kstad, så jag kommer få jobba hårt. Jag kommer bli trött!
Här är en länk till STT- touren i Kstad: http://salomontrailtour.se/events/event/salomon_trail_tour_kristianstad_se
Har tyvär inte lärt mig att få in länken utan att skriva ut hela. Kommer så småningom.
Må gott!
Emelie
