Ja skräckslagen är en känsla som jag känner inför kommande tävling. Transvulcania 84 km och 4000 hm närmar sig. 11 dagar kvar.
Den andra känslan är mer laidback. Ja det är ju faktiskt bara 4 st halvmaror med 1000 hm på vardera.
Så jag pendlar mellan dessa. Kan ni förstå hur det känns? I ena stunden är jag stursk och i andra darrar jag som ett asplöv inför kommande tävling.
1 mars: Marathon: 42 km
Mitten av mars: Nya Zeeland 7 dagar löpning
Början på april: Usa: 5 dagar löpning
Förra veckan: Alperna : 6 dagar löpning
Detta ser ju ganska okej ut rent löpmässigt? Eller vad tycker ni?
En bild ifrån förra veckan, påväg upp mot Mont Blanc. Nu är jag på La Palma och tanken är att jag ska försöka acklimatiseras till värmen innan tävlingen. Det är varmt här! Önskar att jag vore vid glaciären istället.. 🙂
Må så gott!
Emelie
