I helgen sprang jag den sista tävlingen, The Rut i skyrunning world series ultra distans i Montana.
Tävlingen var ganska europeisk för att vara i USA, dvs mer teknisk, stenskravel och spännande ryggar att springa på. Men de 15 första och de 15 sista km av de sammanlagda 50 km var väldigt lättsprungna.
Efter Kima och tromsö har jag varit supertrött, mina ben har vart som betong. Jag tror att jag inte riktigt återhämtade mig efer kima utan började markera tävlingen i tromsö 12 om dagen istället..
Och med den ban profil som var på the rut så hade jag inga stora förväntningar. Jag startade med Anna Frost och första uppförsbacken var bara 450 meter, efter det kom platten. Jag tyckte det kändes så lätt så jag lämnade henne, med en tro om att jag hade Ellie Greenwood framför mig. Men det hade jag inte, så jag fortsatte i mitt egna tempo på platten. När de tekniska partierbna kom hörde jag att jag var 9 minuter före de andra damerna, och innan de sista 15 km av “platt” stig hade jag 12 minuter.
Trots att jag slackade av lite på slutet så vann jag! De sista kilometrarna fick jag dessutom sällskap av Philipp Reiter min lagkamrat. Det var fint då jag inte alls hade motivationen till att springa snabbt på den platta stigen till mål!
I och med det så vann jag hela serien!
Hej så länge.
