Jag möttes av ett hus fyllt med förkylning när jag kom hem till Tromsö. Mina axlar var sänkta. Jag hade pustat ut. Säsongen var slut (!!?). Jag var helt övertygad om att jag skulle bli sjuk.
En dag blev jag som nedsövd, sedan vann mitt immunförsvar fighten mot de patogena mikroorganismerna som ville sänka mig.
Men jag har vilat ändå. För att det passade ganska bra. Ibland är det bra. Jag har ju ingen inplanerad period för vila utan jag tar det lite närsom. Jag har haft 3 vilor sedan i maj. Och nu.
Jag har sprungit några små turer upp på mitt lilla hemmafjäll mest för att komma mig ut och det är vackert. Sen har jag druckit yogi te, ätit kaviar och vitlöksmackor och knaprat ingefära. Allt för att stärka immunförsvaret!
Och på tal om Yogi te. Hihi. Jag mötte ägaren av det när jag var på skimo (skiimountaneering) tävling i Chamonix. Han kommer ifrån Indien men har bott i Frankrike i en massa år. Han hade sin turban under hjälmen och var en lyrisk anhängare av sporten! Jag fick en pratstund och smakprov på en ny smak.
Just nu så skriver jag mest detta inlägg för att jag är för lat för att ta mig ut. De 4 timmar av skymningsljus försvann snabbt medan jag plockade, donade och lallade på. Och städa huset skulle jag ju göra. Och kanske något att äta? Baka lussebullar? Ja! Plocka in mer ved och tända brasa. Och plugga måste jag ju också göra…
Ja i dag fanns inte lusten att ta mig ut trots att ljuset var magiskt över de vackra fjällen.
Men nu vettni! Nu ska jag ta mig en kortis. Kanske bara 20 minuter. Det känns lite tungt att svida om men jag vet att när jag tar de första knarrande stegen så kommer känslan av lycka infinna sig.
Och det är värt.
Hej så länge!
