Efter 4 kilometer kan jag välja att ta mig snabbt och brant upp på flöya, eller ta en långsammare, längre variant. Igår valde jag den branta. Det är lite utav en vägg. 700 höjdmeter fördelat på cirka 1,5 km. Jag vill ha revansch på väggen. Det blir mitt mål till veckan.
Den här utsikten belönas man av på toppen. Kvalöya. Vänder man sig åt andra hållet ser man Tromsdalstind:
Dit var jag påväg. Igen. Det är en fin tur, som är lättåtkomlig. När jag var på 900 meters höjd började det skymma, jag var trött, hungrig och hade en bra bit hem. Och 300 höjdmeter till toppen. Det är verkligen inte så att jag måste till topps. Jag har säkert vänt fler gånger innan toppen än de gånger jag sprungit ända upp. Men just igår var jag sugen på att få de där höjdmetrarna. Så blev det. När jag sedan skulle ned var det skönt att glida på snön, det går fort. Men det är inget jag rekommenderar att göra om man inte har med en isyxa. Summa summarum av turen: en massa höjdmetrar, dåliga vägval och en massa vacker utsikt. De dåliga vägvalen gjorde att jag mest plumsade, jag skulle knappt kalla det för löpning. Det var att ta sig fram i oländig terräng i lite högre hastighet. De sista kilometrarna hem gick på på stig och väg och det var ren njutning. När jag kom hem fick jag bovetepannkakor med rökt fläsk och getost. Mums. Och bastun var varm! Kvällen forstatte med en tävling- vem kan sitta längst i jägarställning. Den gick, trots 1800 höjdmeter, bra!
Det var igår det. Idag, då är det vilodag. Då är det sovmorgon. Det är att dricka te i sängen. Att fortsätta med kaffe. Det är en lång frukost med påtår. Det är skönt. Jag blir så otroligt slö när jag bestämt mig för att vila. Hela kroppen bestämmer sig för att röra sig minst möjligt och äta mest möjligt. På vilodagar kan man göra precis vad som helst, idag har jag suttit och trixat lite med excel, lagt in träningsmängd och fått ut diagram. Lite nördigt men ack så kul. Diagrammet för löpning ser ut ungefär som lemmus lemmus (fjällämmel) årliga cykler. Exalterad berättade jag det för en av mina sambos, men det var visst inte så himla intressant..
För att knyta ihop texten. The wall! Jag undrar hur det känns att gå in i väggen? Relaterat till träning. Jag hör folk hit och dit som pratar om att de tagit ut sig så mycket att det blir som att gå in en vägg. Det går bara inte mer. Jag är sanslöst imponerad av de som orkar försätta sig i den situationen. Jag är nog helt enkelt för bekväm av mig. Jag slutar långt innan. Men nyfiken är jag ändå.
Tjingeling folkens!
