Myren på Carlshem i Umeå är nästintill oändlig och därmed nästintill perfekt för myrintervaller!
Uppvärmning på cykeln dit är lagom för att sedan direkt kunna börja trampa i sankmarken. Linda och jag körde ett pass i onsdags, till trots att mina ben fortfarande var lite halvsega efter att ha sprungit så ENORMT snabbt på bana, inomhus.
När jag springer på myr så tänker jag att jag vill ligga precis under mjölksyratröskeln, så hjärtat får jobba hårt men att benen klarar sig undan syra. Med tanke på att jag var lite trött i benen, skulle jag tagit stavar. Då hjärtat får jobba hårdare genom att det måste syresätta armarna också, till fördel att man skonar benen litegrann.
Men men, det var bara till att veva extra mycket med armarna.
Linda, på sista intervallen.
Förra gången myrintervaller konsumerades körde vi 2,3,4,5,6,6,5,4,3,2 minuter med 1 minuts vila upp till 4 och därefter 2 minuters vila.
Detta pass körde vi 6 x 4 minuter med blandat 1-2 minutersvila och avslutade med 2 x 2 minuter.
Jag hade inte med pulsbandet denna gång, men det är ganska intressant att se hur pulsen beter sig. Förra gången låg jag i snitt på 170-180 och kom ner till 70-80 på vilan.
När jag var girad att mäta puls sprang jag ett motbakkelöp i Norge, på 7 km och 1116 höjdmeter där jag hade en genomsnittlig puls på 177.
Då känns myrintervaller som en liten kakbit när jag tänker att jag höll ut i nästan 1 timme, med samma puls under den tävlingen!
Ja, allt är relativt kära läsare.
Under vilan på myren kan man passa på att plocka tranbär och knapra i sig. Det är tipp topp att få antioxidanter direkt när man frigjort en massa fria radikaler!
Trevlig helg!
