I höstas kom jag på att jag ville underhålla formen och känslan av att röra sig lätt i bergen även vintertid, och för att göra det så skaffade jag lätt utrustning. Det vet ni ju. Skimo är det enda jag har skrivit om de senaste veckorna. Och sedan kom möjligheten att tävla i det. Ännu bättre! Tävlingar ger ofta mer reklam än bara vackra turer, och jag brinner för att få sporten att växa i Skandinavien. Vi har ju berg! Och att visa folk hur härligt det är att röra sig lätt och smidigt även vintertid skulle vara underbart. Jag kastade mig in i världscups tävlingar och sedan i vm. Och det har gått över förväntan. Det är en teknisk sport. För varje ny tävling jag har kört har jag lärt mig nya ting. Och efteråt varit väldigt trött!
Nu har jag nästan två veckor där jag inte har mycket planerat. Och det ska bli skönt! Hinna ikapp och ligga i framkant. Fokus på vila, så alla tankar på spännande turer och äventyr ska jag lägga på is. Eller, tänka på dem kan jag ju göra men inte utföra dem..
Det ska bli skönt att släppa tankar på tävlingar. Att tävla i skidalpinism kräver så mycket mer av mig än att tävla i löpning. Jag antar att det är vanan och tryggheten i löpningen som gör att tävlingar inte tar mer energi av mig än ett vanligt hårt pass. Jeje. Om två veckor ska jag springa min första löptävling för i år. Ett bergs maraton på Canarias! Jag kommer inte att pusha mig utan jag kommer att se det som träning. Första långpasset för i år.
/ Emelie
Gårdagens springtur bjöd på denna vackra vy. Detta är kärlek hörrni!
