Det tar alltid ett tag för mig att ställa in mig på vinterkylan. Speciellt när jag inte vart med om den långsamma förändringen i temperaturen. Nu kom jag i och för sig ifrån hög höjd, där det var kallt, men nede i dalen var det som en bastu.
Hemma i Chamonix vaknar jag huttrande upp och tar på mig dunjacka och dunbyxor innan jag går ned för att brygga kaffe. Brasan som värmde så gott igår kväll har för länge sedan falnat. Och med temperaturer ned emot -20 är det ruskigt kallt!
Ruskigt kallt är det även att komma igång att träna. Händerna och fötterna fryser trots att jag startar med dunkläder och så snart värmen har kommit så har jag gjort den första uppförsbacken och det är dags att åka utför. KALLT! Ja ingenting är riktigt bekvämt så här i början av vinter innan kroppen har börjat vänja sig.
Efter träning och fika med en massa varmt te kommer värmen krypandes, och då är det dags igen för nästa träningspass! På något märkligt vis vill jag ut igen trots kylan. Nåväl. Nog klagat.
Eftermiddags passet blev längdskidor! Oh så härligt det var! Men formen och tekniken som jag än gång haft (jag har aldrig vart bra, men väldans mycket bättre än vad jag är nu..) är försvunnen. Jag blev sugen på mer!
Trevlig måndags kväll!
