Nog var jag lite nervös över att jag inte hade tränat särskilt många långa pass. Jag hade ju tänkt att springa maran. Men som sagt efter att ha tittat på profilerna och stigarna och bergen så kunde jag inte låta bli att springa den långa.
Och lång var den. Det var sagt 80 km med 6000 höjdmeter, men på de flesta gps klockorna stod det 87 km och nära 7000 höjdmeter! Vi sprang över snöklädda berg, i höga pass och i blomstrande dalar.
Jag startade lugnt, men märkte snabbt att de andra damerna behövde kämpa för att hänga med i mitt tempo. Efter första stigningen på 1600 höjdmeter kom en ganska teknisk och halvplatt löpa som jag kunde springa lugnt på och återhämta mig till nästa stigning på 1600 höjdmeter. Där visste jag om jag var i ledning kunde jag ta ganska många minuter på utförslöpan då den var teknisk och mycket snö i. Efter den väntade uppförsbacke nr 3 av 4. Där var min plan att återhämta mig så att jag verkligen hade krafter till sista backen på 1200 meter. Det gick enligt planen och jag kunde dra iväg med ytterligare 4 minuter! Jag kunde inte riktigt slappna av utan jag försökte hålla ett bra tempo men det är svårt när man börjar bli trött och luckan ned till andra dam är relativt stor. Sista utförslöpan till mål var långa 1200 höjdmeter, jag tog det lugnt för att spara benen lite (jag gillar verkligen inte att bli för trött och ha för ont!! Himla dålig egenskap om man är elit idrottare..).
Det var en underbar känsla att ta sig i mål!
/ Emelie
