För 2 veckor sedan sprang jag en tävling. 8 timmar av full koncentration. Jag var så lycklig och nöjd när jag kom i mål. Trött i kroppen men jag hade inte tagit slut på krafter utan kände mig lagom sliten och stark. Glädjen över ett fint race gör att jag aldrig kan sitta still efter ett lopp. Jag hoppar och studsar av glädje!
Jag fick dock höra att massagen var superb så efter en snabb dusch skyndade jag mig till massage-tältet. Det är så skönt att få massage efter tävlingar tycker jag. Man slappnar av och mår gott. Kan ligga och tänka på tävlingen och smälta alla intryck. Det behövdes där. Jag hade fullfört en stor utmaning, och gjort det på ett fantastiskt sätt. För första gången på hela sommaren kände jag mig som att jag hade gjort precis som jag ville att det skulle vara.
30 minuter in på massagen så kom en annan massör och började peta på mig. Fällde en kommentar på italienska som översattes till:
– You are fat.
I vanliga fall skulle jag svara att han skulle dra någonstans. Kanske fråga varför han sa något sådant?
Men jag hade så många känslor och tankar på rullning att jag började gråta. Hulkade och hulkade.
Det var en otrevlig situation.
Och på något dumt sätt sitter kommentaren kvar i mig.
Inte så att jag tänker att jag är tjock. Det är jag ju inte. Även om jag är några kilo tyngre än de flesta andra av mina lagkamrater eller konkurrenter. Men tjock!?
Jag tänker att jag mår bra av att ha lite hull på kroppen. Kinder som det går att nypa tag i. En rumpa som klarar av att ta några fall. Det gör ju inte ont att ramla på den!
Men ändå sitter kommentaren kvar. Tänk vad onödigt.
Ibland kan det vara svårt att uppskatta sig själv. Att bli trygg i allt vad man är. Det man står för. Det är en spännande resa.
Må gott!
Emelie
